Inom familjen Ödén i Bergom förändrades familjesituationen drastiskt i och med moderns tidiga död år 1892. Dessutom var Erik skuldbelagd vid den här tiden. Detta skapade säkert en oro över framtiden bland barnen. Emigrationen hade tagit fart och lockade många från trakterna.
(Emil) Otto Ödén och Hulda (Nikolina) Ödén
Enligt kyrkoböckerna begärde Otto flyttbevis i maj år 1903. Ett halvår senare är Otto inflyttad till Prästbordet i Nätra utan någon notering om hemkomst till Sverige. Endera åkte han aldrig iväg eller också blev han inte insläppt. För Otto kom det att bli många flyttningar inom Sverige, men några fler noteringar om utvandring har jag inte hittat, så ett liv i Nord Amerika förblev sannolikt bara en dröm. Någon form av handikapp hade han, eftersom han blev frikallad från militärtjänst.
Otto kom att byta bostadsort ofta. Kanske var han en orolig själ? Kanske hade han svårt att hitta försörjning? Efter tiden på Prästbordet, där han lärde upp sig till bagare, gick flyttlasset till Sundsvall, där syster Hulda redan bodde. Han gifte sig med Lovisa Ottilia Mellin från Själevad. De flyttade till Själevad, därefter till Almby församling, till Örebro stad och till Gävle stad. I Örebro föds år 1911 sonen Karl Otto Harding. Ottos syster Anna flyttade till Örebro och några år tillsammans med familjen. Otto och hustrun bedrev bageriverksamhet både i Örebor och i Gävle. På ålderns höst, som änkeman flyttade han “hem” till Bergom och fick bo hos systersonen Wilhelm Eriksson i den stuga Emma, Ottos äldre syster, lämnat 1948 då hon avslutade sitt jordeliv. Han bakade skorpor och kubbar i gamla bagarstugan och trivdes bra hos systersonen och hans familj. Efter några år drabbades Otto av en stroke och tvingades flytta till Bjästa sjukhem. Systern Anna hann precis anlända från Amerika och kunde sitta vid hans bädd intill den stund hans ögon slocknade i september 1951. I Wyoming hos systerdottern Martha finns en skänk med bordssilver från Ottos hem, något Anna hemförde efter arvsskiftet.
Hulda begärde flyttbevis i juli 1903 för att emigrera till Nordamerika, men hon återlämnade attesten i 9 november samma år och flyttade hem till fadern i Bergom. Troligen åkte hon inte till Nord Amerika. Både i husförhörslängden och i inflyttningslängden finns notering – ”återlämnat attest”. Det tyder på att hon ångrade sig eller fick förhinder.
Jag har inte kunnat verifiera någon resa 1903 i någon källa. Försök att hitta data om Hulda och även om Otto vid ett besök på Ellis Island 2010 – datum när hon anlände, om hon blev hemskickad eller dylikt – misslyckades. Däremot har jag hittat bevis för att hon utvandrade år 1912 från Sundsvall, dit hon flyttat 1904. Resmålet var Australien. Från London reste hon med fartyget Rangatir i september, destinationen var Sydney, South Wales. I passagerarlistor benämns hon ”Miss Hilda Oden”. Berättelser och vykort från Sydney styrkte vistelsen i Australien. Bland de gamla berättelserna finns en “faster” som utvandrade till Australien. Det tog tid och många villospår uppstod innan den berättelsen bekräftades.
Hulda arbetade sannolikt som hembiträde i en familj. Hon lät fotografera sig flera gånger i vackra klänningar, förmodligen sydda av henne själv (hon var en duktig sömmerska, enligt en systerdotter i Wyoming), vitklädd tillsammans med “fruns syster”, som är prydd med guldarmband och halskedja. Hulda stannade i Sydney fram till 1918, varifrån hon – mitt under andra världkriget – reste över Stilla havet med M/S Makura till Seattle och vidare till Wyoming. Hon fick tjänst som hushållerska, träffade Frank Larsson, en ”homesteader” från Ovansjö i Gästrikland. De gifte sig och hon kom att bo nära sin yngre syster Anna i två år till bådas stora lycka. Årsskiftet 1920-1921 återvände paret Larsson till Sverige, till hans hemtrakter för att ta över fädernegården. Paret flyttade ett flertal gånger inom Storvik, Ovansjö församling, där hon kom att bo resten av sitt liv. År 1937, endast 54 år dog Hulda i njursjukdom.
Berättelserna om Hulda är få, men hon tycks ha varit företagsam och orädd, som reste omkring så mycket. Jag har försökt hitta någon förklaring till varför hon åkte till Australien, men inte kunnat hitta någon koppling exvis till släkting/granne som reste samtidigt.
När jag läste kyrkoböckerna avslöjades dock en tragedi, som tycks ha varit okänd i vår släkt. Hulda förlorade ett nyfött barn. Några månader efter ankomsten till Sverige, 1921, födde hon en son, Roland. Barnet dog efter fyra dagar. Vilken fruktansvärd förlust! Några fler barn har jag inte funnit i källorna. Däremot tar Hulda hand om andras barn. Systern Emma gift Eriksson blev tidigt änka med många barn att försörja. Redan två år efter sonens död tog Hulda hand om Emmas 11-åriga dotter Anna Linnea. Hon bodde i Storvik i två år. Fyra år senare, 1928, flyttade 14-åriga Ragnhild till Ovansjö. Hon växte upp hos moster och kom att bilda familj och stanna i Ovansjö resten av sitt liv. Hos Hulda och hennes man bodde även brodern August “besvärliga” dotter Elsa under något år.
Anna Eufrosyne Ödén
Anna var det yngsta av Erik och Anna Britas barn. Hon kom att emigrera till Nord Amerika år 1916, reste tillsammans med blivande maken Petrus/Petter Westman från Utby och brodern Augusts son Einar Ödén.
Augusts lillasyster Anna hade säkert som barn och ung besökt Utby många gånger och där träffat Petrus. Brodern August hade gift sig med Petrus syster Märta 1892. Petrus hade henne i minne och började uppvakta henne. Kanske sökte han upp henne redan 1911, när han kom hem på sitt första återbesök. Hon bodde då i Örebro hos brodern Otto och ville sannolikt inte följa med till Nord Amerika. Hennes plan var att utbilda sig till sjuksköterska – hon hade redan 1906 börjat arbeta som “piga”/sjukvårdsbiträde på Örnsköldsviks lasarett och senare i Sundsvall. I Uppsala tog hon sin sjuksköterskeexamen efter några år i Örebro.
När Petrus återkom 1916, följde hon med till Amerika tillsammans med parets syskonbarn Einar. Hon anslöt i Örebro, där hon sedan 1913 arbetade som sjuksköterska. Paret hade brevväxlat och skickat foton till varandra och kanske blev hon imponerad och förälskad. När tåget med Petrus och Einar anlände till Örebro väntade en stor skara människor, förutom Anna även brodern Otto, hans hustru Lovisa med sonen Karl. På bilden nertill omfamnar Anna en stor blombukett.
Efter ankomsten till New York och Ellis Island väntar tågresa och hästskjuts. Brorssonen Emil (Augusts son) hjälper dem över floden med häst och vagn. När Anna ser den lilla timrade stugan ute i vildmarken kommer det kända citatet: Är det här Amerika?