Utby är och har varit en ganska liten by belägen cirka 10 kilometer norr om centralorten Bjästa, innanför Bäckfjärden vid Utbyåns mynning. På 1500-talet lär här ha funnits endast två bönder, storbönder kan man säga, då de tillsammans skattade för 38 seland (källa: Nätterlund, 1925). År 1859 – 1860 genomfördes Laga Skifte i byn med deltagande bönder Olof Persson, Johan Ersson, Johan Persson och Johan Er Johansson. De ägde tillsammans 30 seland. År 1865 bestod byn av sex familjer varav fyra bönder. Vid 1890- talet hade byn växt till ett tio-tal familjer, men antal bönder hade inte ökat. Tre familjer försörjde sig på jorden. Utby 1:1, min släktgård, kom aldrig att delas, medan Utby 2 uppdelas i 3 fastigheter. Nya yrken tillkom som sågverksarbetare, tegelbruksarbetare. I byn fanns även torpare och båtsmän förutom inhyses, födorådstagare, pigor och drängar. Byn omfattade med barn sextien personer totalt.
Min mormorsmor, Märta Pehrsdotter, gift Ödén, härstammar från Utby 1. Huset som Märta växte upp i brann ner 1904, samma år som modern Catharina, Christina Christoffersdotter gift Olofsson gick bort. Några foton på det huset har jag inte, men i Laga skiftesprotokoll från 1859 – 1860, kan utläsas vilka hus som tillhörde fastigheten, rumsindelning, storlek – mangårdsbyggnad 55 fot lång, 34 fot bred, 5 rum och förstuga, vindskamrar, 4 skrubbar, invändigt målad och tapetserad, brädslagen, “nytt och gott stånd”. Många byggnader rymdes utöver mangårdsbyggnad: mindre byggning, bryggstuga, stall, fähus, fårhus, svinhus, tröskloge, “Herrberge” större och mindre, loftbyggning, vedlider, badstuga, källare, allt i “gott skick”. I romanen “Som linets styrka” beskriver jag vad som hände under Laga Skiftes förhandlingarna, enligt protokoll att läsa hos Lantmäterimyndigheten, intressant läsning.
Utby 1 var en relativt välmående gård, 10 seland enligt måtten i dessa trakter. 10 seland uttryckte skatteförmåga och betydde på den tiden att gården skulle kunna försörja ca 10 personer. Under Olof och Märta Stinas tid (1829 – 1860) bestod djurbesättningen av fem mölkkor, någon kviga och tidvis en kalv, några svin och 10 – 15 stycken får. Fåren var viktiga främst för ullens skull. Även fällarna användes i sängarna. Till gården hörde också en häst. Under 1800-talet innebar jordbruksarbetet fysiskt hårt arbete. Maskiner saknades. I bästa fall hade man en häst. Nyodlingar krävde avverkning av skog och dikning. Innan hästen kunde börja plöja skulle stubbar och sten tas bort. Allt detta arbete gjordes helt för hand med hjälp yxa, såg, spade och korp. På gården arbetade förutom husfolket även pigar och drängar förutom under en period när flera vuxna/halvvuxna söner bodde hemma.
Enligt mantalslängder från 1820 skattade Olof Pehrssons gård Utby 1 för siden, kaffe och te (“överflöd”) samt husbehovsbränning 33 pannor.
Märtas och Augusts första två barn – Efraim och Syster Karolina (min mormor, som från vuxen ålder kom att kallas Karin) -, föddes på denna fastighet.
Olof Pehrsson tog över hemmanet efter Pehr Ersson, därefter följde Olof´s äldste son Pehr. Efter Pehrs död ägde hustrun Catharina fastigheten under några år. Därefter bröts traditionen. Det blev inte äldste sonen som tog över. Äldste sonen Olof kanske ansågs mindre lämplig då han i unga år förlorade synen. Flera söner emigrerade och det blev son nummer fyra, Jonas, som tog över och blev hemmansägare. Han gifte sig aldrig, fick inga barn och oroades i många år över vem som skulle ta över släktgården. Han kom periodvis att leja folk i väntan på lämplig och intresserad släkting. Även min mor och far blev tillfrågad, men tackade “nej” – var trött på lantlivet, föredrog staden. Under 50-talet köptes fastigheten av en systerdotter – Märtas dotter Jenny – med make och är fortfarande i den släktens händer.
Delar av mangårdsbyggnaden hyrde Jonas ut några år till kommunen att nyttjas som skollokal, skolsal på nedre plan och lärarinnebostad på övre. Se nedan! Signe Hansson fick anställning som lärarinna i Utby och tjänade skolan i många år, åtminstone tom 1925.
