Märta och August Ödéns barn

Familjen Ödén i Smedsbyn, med 5 av barnen. Kortet troligen taget slutet av -20talet.

Märta och August får tillsammans 13 barn, de två äldsta – Efraim och Syster – föddes medan familjen bodde kvar i Utby. På torpet Stensnäset föddes resterande barn. Märta var 19 år när första barnet, Efraim, föddes och 41 år när yngsta dottern Hedvig föddes.

  1. Efraim – föddes 1892 i juni, dog 1912 endast 20 år gammal på Örnsköldsviks lasarett. Dödsorsaken var tuberkulos i skelettet och benröta. Då hade han plågats av ryggbesvär, abcesser, operationer, gips, många långa sjukhusvistelser och säkerligen mycken smärta i två år. Inga minnesbilder av honom har förmedlats, men däremot finns två fotoalbum bevarade med hans namnteckning. De var gåvor till min mormor, Syster Karolina julen 1910.
  2. Syster Karolina, kallad Karin – föddes i november 1893, i Utby, Nätra. Hon kom att bli min mormor. Karin fick ett långt liv, levde i drygt 87 år, men de sista åren var kämpiga pga diabetes och förlusten av ett ben. Hon fick tidigt hjälpa till hemma allteftersom småsyskon anlände. Småbröderna slet i hennes flätor, har hon berättat. På Trysunda tjänade hon som fiskarpiga. Både i Köpmanholmen och på Ulfvön arbetade hon som servitris på café. Karin lärde sig också till sömmerska hos en skräddare, en kunskap hon kom att få nytta av i många år. En tid tjänade hon som hembiträde i Uppsala hos familjen Alving. Karin återvände till hemtrakterna och gifte sig 1918 med bonden, Otto Olsson, från Högbyn, Arnäs. Karin födde 7 barn, alla växer upp förutom lille Erik, som blir endast 5 månader gammal. Se även Min mormor Syster Karolina.
Syster Karolina Ödén, 1912

3. Emil -föds 1895 i augusti på torpet Stensnäset. Han får säkert liksom alla barn hjälpa till i jordbruket och i skogen. Morbror Jonke behöver hjälp liksom pappa, som under vintern åtar sig avverkning. Knappt fyllda 16 år följer han och flera andra ungdomar från trakten med morbror Petter till Trondheim med destination Duluth för vidare färd till Wyoming. Där arbetar han många år i skogen, köper sig mark och bygger en mindre stuga, inte långt från morbror Petter och faster Anna. 1926, 31 år gammal, återvänder Emil till Sverige. Familjen har då flyttat till Smedsbyn, Arnäs, far har blivit bonde, men två bröder – Efraim och Erik – saknas i familjen. Tuberkulosen tog deras liv. Emil återvänder till USA, men tröttnar på skogsarbetet och söker sig till Washington State, därefter till Kalifornien och bygger kanaler bl a till kraftverk. I Kalifornien träffar han Anna, härstammande från Tyskland, hon blir hans hustru och de får två barn. Emil köper en mandelodling och är farmare på deltid, efter en ekonomiskt lyckad period ägnar han sig heltid åt mandelordlingen, skickar mandel till sina systrar i Sverige, som får besöka tullen för att hämta ut paketen. 1954 byggde Emil upp en boskapsranch i Occidental. 1959 drabbades Emil av en stroke och blev aldrig sig själv efter detta. Han återvänder aldrig mer till Sverige. För sin dotter berättade han mest om fattigdom och elände, så hans bild av Sverige måste ha präglats av de svåra åren på torpet. Breven hem blev färre, även om hustrun Anna ofta uppmanade honom att skriva till mor. Emil avled 1963 68 år gammal.

Emil fotograferad i Lander, Wyoming

4. (Petrus) Einar – föddes år 1897 på torpet Stensnäset, dog 1986 i Tacoma, Washington. Han arbetade i skogen med far, flottade timmer, fiskade i Bäckfjärden, arbetade 1912 som eldare på bogserbåten S/S Salsåker, tjänade som dräng hos morbror Jonke. Han lockades till det förlovade landet genom utvandrande morbröder och kanske även brodern Emil. År 1916 kändes “stugan för trång” och när morbror Petter kom på besök beslutade Einar att följa med liksom kusinen Nikanor Bylund från Utby. Se fortsättning Emigration!

5. Erik August – föddes år 1898, dog 1920, tjugotvå år gammal på Örnsköldsviks lasarett. Han flyttade med familjen till Smedsbyn, Arnäs, fick prova på ett “riktigt lönearbete” på sulfitfabriken i Hörnefors. Fabrikstiden blev kort då han blev inkallad 1918 trots att det stora kriget var över. Erik drabbades av Spanska sjukan, blev kvar i Sollefteå på sjukhus, kom hem, men blev åter sjuk, drabbad av tbc i njurarna.

6. Ture, Elof – föddes år 1900 på torpet i Stensnäs, dog i en tragisk olycka 1934 i Monterey, Kalifornien. Elof var 16 år när familjen flyttade till Smedsbyn, där han liksom de äldre bröderna fick ta stort ansvar för att bygga upp hemmanet, som var ganska illa skött. Efter nio år som bondeson kände han att det var dags att följa i sina äldre bröders fotspår. Våren 1925 lämnade han hemlandet med S/S Aaro via Trondheim, New Castle, Liverpool och slutligen till Quebec, Kanada. I USA fick Elof arbeta med brodern EInar med fiske. Han trivdes bra med arbetet och närheten till bröderna Einar och Emil. En fruktansvärd olycka, en brand i fiskefartyget utanför Kaliforniens kust, släckte Elofs liv, alldeles för tidigt. Einars son Walter har berättar om hur han längtade efter farbror Elofs besök och bestörtningen när han dog. Elof begravdes i Kalifornien. Hans död blev en notis i Örnsköldsviks Allehanda, där också Märtas övriga förluster nämns.

Elof, Einar och Emil Ödén/Oden. Bröderna fick leva tillsammans i Amerika under nio år.
Artikel i Örnsköldsviks Allehanda

7. Elsa Kristina föddes 1901 och dog 1942. Hon tjänade som piga, hjälpte till hemma, blev svårhanterlig, har det sagts. 1930 är hon i kyrkböckerna noterad som “Sinnessjuk”. Strax efter fader Augusts död hamnade Elsa på Gådeå mentalsjukhus och senare på Umedalen, där hon 40 år gammal. avled i tbc.

Elsa, fotad sannolikt i Storvik, Gävle, hos faster Hulda, där hon vistades en tid.

8. Jenny föddes 1903, Hon var tretton år vid tiden för flytt till Arnäs församling, återvände till morbror Jonke och tjänade som piga under ett år. I många år bodde hon med modern – sedan August avlidit – och hjälpte till med jordbruket.En extra inkomst fick hon genom att sticka plagg på en stickmaskin och skicka in till Stina Hägglund i stan. I Smedsbyn tillhörde hon de vackra Ödéns jäntorna, blev uppvaktad, födde en son, men något giftermål blev det inte med barnafadern. Sonen växte upp förutom med mor, även medmormor och morfar och moderns syskon. Jenny gifte sig, med Viktkor Thorén, som en tid tjänat som dräng hos farmor i grannbyn och sedan anlitats av Märta, sedan August gott bort. Med Viktor fick Jenny fem barn. Familjen flyttade ett flertal gånger – från Smedsbyn till Grundsunda, till Ovansjö, till Högbysjön och sedan till Utby, köpte Jonkes hemman. Jenny dog 1991 i Arnäs efter att ha varit änka sedan 1978.

Jenny och Åke

9. Enok (Nikanor) föddes 1905 och dog endast 21 år gammal, sommaren 1926 i tbc efter många sjukhusvistelser. Redan i elva års ålder hamnar han på sjukhus pga ett fall med skadat knä. Två år efter flytten till Smedsbyn, 1918, drabbas han av blodförgiftning. Sista året plågades han av hjärtklappning, andfåddhet, avmagring. Sjukdomen övergick till hjärnhinneinflammation pga tbc. Så gott han kunde försökte han hjälpa till med jordbruket, men klarade säkert inte av något hårt fysiskt arbete.

Nikanor

Sorgebrev med inbjudan till begravningsakt i Arnäs kyrka

10. Ivar föddes 1907, dog 1932, endast 25 år gammal på Örnsköldsviks lasarett. Dödsorsaken var tbc i njurarna. Vid 14-års ålder råkade Ivar utför en olycka, blev sparkad av en häst. Med skadad rygg blev han lagd i gipsvagga. Ytterligare olyckor innebar fler sjukhusvistelser och upptäckt av tbc i ryggen. Han vårdades på sjukhus större delen av sitt liv, som 15 åring på Apelvikens sanatorium utanför Varberg, senare på Örnsköldsviks och Sundsvalls lasarett. Under en period drömde Ivar och Ragnhild om att tillsammans utvandra till Amerika, men mor sa “nej” – “Jag vill inte förlora fler barn!”. Emellan sjukperioder lärde han sig till skräddare. August insåg att sonen aldrig skulle bli en riktig “arbetskarl”. Så snart hälsan tillät broderade han eller satt vid symaskinen. “Ivar var alltid så glad” sa min moster Margit, trots sina hälsoproblem. Tänk att aldrig få känna sig frisk och kunna hjälpa till med jordbruket! Han var den siste sonen i livet i Sverige. Ivar vistades på Sundsvalls sjukhus samtidigt med fadern August under dennes sista dagar. I bouppteckningen efter Ivar fanns en symaskin, vilken vandrat vidare i släkten.

11. Ragnhild föddes i december år 1908 mitt i julbrådskan. I slutet av oktober år 2005, knappt två månader före sin 97 årsdag, somnade Ragnhild in på ett äldreboende i Örnsköldsvik. Hon blev den av syskonen Ödén som nådde högst ålder. Som de flesta flickor på den tiden från torpar- och bondehem fick hon tidigt börja arbeta som piga, som “bånsytare” medan hon fortfarande gick i småskolan. Efter konfirmationen väntade arbete på gästgiveriet i Tävra och därefter på hotell Levar. Som 19-åring flyttade Ragnhild till stan och fick arbete som servitris på café Metropol vid torget. Där träffade hon blivande maken Göte. Ragnhild födde åtta barn, men hon förlorade barn nummer 3 endast några månader gammal och näst yngste sonen som 6-åring. Rgagnhild blev staden trogen, bodde på Ängsgatan 2 i det hus Göte byggt, arbetade i många år som städerska på Läroverket. Ragnhild blev änka år 1984.

Ragnhild

12. Lilly föddes 1910, dog 2005, 10 månader före äldre systern Ragnhild. Lilly började sin skolgång i Smedsbyn, efter 6 år var hon för unga för att börja läs, fick då plats som piga i Torsböle. Efter konfirmationen fick hon möjlighet att arbeta i Flärke, vid 16-års ålder. Året efter väntade en pigtjänst hos syster Karin i Högbyn. Under tiden där träffade hon sin blivande man, blev gravid och gifte sig. Paret flyttade hem till svärmor i Hjälta. Lilly födde en dotter och tre söner.

13. Hedvig föddes 1914, dog 1988, 74 år gammal. Hon drabbades tidigt av sjukdom, förfrös fötterna i 15-års ålder och fick problem allteftersom. Flera tår fick så småningom amputeras. Hon kom att bli hemmadotter, dvs bodde hemma hos föräldrar större deln av sitt sitt liv, förutom periodvis arbete som piga/hushållerska och stöd till systrar vid barnafödslar. Märta och andra närstående försökte på olika sätt hjälpa henne hälsomässigt och ekonomiskt. När morbröderna från Amerika var hemma på besök 1947 följde hon med till Stockholm och besökte då Karolinska sjukhuset, där hon också tidvis var inlagd. Hedvig förblev ogift, flyttade till Bjästa efter moderns död, till en pensionärslägenhet. Handarbete var ett stort intresse och många var hennes alster som vi släktingar fick lösa in på auktionen efter hennes död.

Hedvig
överst