Om min släktforskning på mormors sida
Familjebibeln – den tjocka boken med hårda pärmar och en insida fylld med inpräntade namn och datum – väckte mitt intresse för släkten. Bibeln låg på ett bord i salen hos mormor. Som barn läste jag fascinerad raderna – “Erik, August Öden, Född 28 December 1869”. På raden ovanför har någon, troligen hustrun Märta, noterat: “Död 22 april 1931”. På raden under kunde jag läsa: “Märta Ödén, Född den 6 Januari 1873”. Även för Märta är dödsdatum inskrivet med en annan penna och handstil. Därefter följde rad på rad med flera namn med data. Ibland tycktes utrymmet inte räcka till och texten har tryckts ihop eller kilats in. Några namn kände jag igen – Ragnhild, mormors syster, som bodde på samma gata som min familj och mamma till min bästa kompis, Petrus Ejnar, en av amerikabröderna som fått en notering “T U.S.A …”, och vars foton, bilagda i brev, ofta kom att väcka förundran – ett jätteträd med ett stort hål i mitten där en bil stod parkerad.
Det var Augusts och Märtas tretton barn, som räknades upp. Jag ställde frågor, fick svar, men ibland uteblev de eller också förstod jag inte. Med stor förvåning noterade jag gossarna som dog redan i tjugo års ålder. Märkligt! Vad dog de av?
Berättelser – I min barndom var det främst mormors familj, som kom att intressera mig dels pga den faschinerande familjebibeln, dels pga alla fantastiska berättelser jag hörde, ibland förstärkta med fotografier.
“Morbror Petter gifte sig med faster Anna“. Vems morbror, vems faster? Det tog tid innan jag fick klarhet i frågorna.
“Emil var bara 15 när han for till Amerika!“. Så ung! Det visade sig senare att han faktiskt var 16 år, men visst var han ung när han lämnade barndomshemmet och jag kan ana mor Märtas oro.
“Farfar var trädgårdsmästare. Han styrde en kärra in till stan fylld med grönsaker som han sålde på torget“. Oj, det lät imponerande, ändå visste jag inte hur lång och omständig den promenaden var med den tidens bristfälliga vägnät och fordon. Kanske blev intresset för trädgårdsodling något som ärvdes? Märta hade en välskött “Kryddgård”, som man sa längre tillbaka. Min mormor älskade sin trädgård. Jag minns henne påta med jordgubbslandet, buskar och blommor. Ofta fick jag med mig blomskott hem, när jag besökt henne, En moster har berättat från sin barndom att mormor vårdade sin trädgård med öm hand och var irriterad över att hästen fick trampa omkring i trädgården, inget märkligt enligt maken. Jag minns Einars ord i ett brev hem till en syster apropå tomatodlingarna. “Jag vet inte om jag är fiskare eller trädgårdsmästare?” Till yrket var han fiskare, men på fritiden och speciellt på äldre dar blev trädgårdsodlingen viktig.
“Morbror Jonke var en uppfinnare, men han blev lurad“. Det tog lång tid innan jag förstod vems morbror denne ofta omtalade person var. Alla släktingar oavsett generation kallade honom “morbror”. Jag fick så småningom klart för mig att han var min mormors morbror. På vilket sätt han blev lurad har jag inte fått riktig klarhet i – något om patent, om skog – och jag känner att jag inte behöver “rota” i allt.
När “faster Anna” anlände till den farm som skulle bli hennes nya hem i Amerika var det första hon yttrade när hon såg den lilla timmerkojan: “Är det här Amerika?” Citatet hörde jag från flera håll, även i Amerika från hennes yngsta dotter, Martha som jag träffade år 2010: Is this America? Ett uttryck brukar förändras, framförallt över tiden. Hur kommer det sig att “alla” säger samma sak, exakt samma citat upprepas? Jag frågade en släkting, som 13 år gammal hade mött Anna. “Ja, men hon berättade det väl själv!” Så var det säkerligen. “Faster Anna” besökte Sverige 1951 tillsammans med dottern Gertrude, reste runt i trakterna och träffade många nyfikna släktingar. Naturligtvis ville hon berätta om sin livsresa och allt hon berättade gjorde starkt intryck. Annas livsöde kom att omtalas genom generationerna.
Inriktning och metod – Min ambition har varit att ta reda på så mycket jag kan om de människor, vilka jag hört berättats om. Jag ville försöka verifiera vad jag hört och få veta mer om omständigheter, vilket slags liv de levde, livsvillkor osv. Därför begränsade jag forskningen till några generationer bakåt, vilket innebar till början av 1800-talet.
Jag har sökt information i kyrkoböcker, kommunala arkiv, emigrantkällor, krigsarkiv, landstingsarkiv, fastighetsregister, provinsialläkarrapporter, folkräkningar, SCB-undersökningar, tidningsartiklar, böcker mm. Intervjuer har gjorts med släktingar, grannar och bekanta till min släkt. Brev och vykort har tillfört intressant information. Fullständigt överraskad och oerhört tacksam blev jag över en bunt brev från Kalifornien. De med omsorg präntade meningarna tillät mig leva med i några speciella tillfällen under 30-talet. Inom mig upplever jag brevskrivarens indignation och jag fick förklaringar till beteenden och avsvalnade relationer. Fotografier har samlats in från många håll. För att förstå omständigheter, livsförutsättningar kände jag ett starkt behov att förnya och fördjupa de historiska kunskaperna under den tidsperiod som min forskning omfattade – om krigen, storstrejken, spritförbud, ransonering, rösträtten, barnbegräsning, barn utom äktenskap, tbc, nykterhetsrörelsen, kyrkan mm. Jag har besökt byar och platser, stigit in i stugor där anfäder bott, “sett” husmor röra sig med böjd rygg vid eldstaden, husbonden röta linet nere vid Bergomssjön, sett mormor bege sig på skidor med en stav i ena handen och en hämtare i den andra nerför den branta backen vid Bäckfjärden osv.
Många berättelser bekräftades, en del misstolkningar/felaktigheter upptäcktes, förklaringar till händelser kom fram, men naturligtvis har inte alla “sanningar” kunna hittas. Fortfarande grubblar jag ibland över vad som egentligen hände, önskar att jag hade människorna omkring mig och kunde ställa frågor direkt till dem. Kärleken till och respekten för människorna har växt genom forskningen och skrivandet. Det senare tvingade mig att “leva deras liv”.