där tidigare ägare “moster” Nordin bodde, rivits.
År 1916, strax efter att sonen Einar lämnat hemmet för ett nytt Amerikaliv, flyttade familjen Ödén till hemmanet Smedsbyn 3. De tretton barnen hade reducerats – Efraim, som avlidit, Emil och Einar som emigrerat – till elva stycken. Flytten var komplicerad, då dels avståndet var långt, dels flera vattendrag skulle passeras – Bäckfjärden, Moälven och Örnskölsviksfjärden -. En stor del av sträckan gick man till fots. I min andra bok är resan beskriven, så gott jag har lyckats få reda på. Märta och de mindre barnen gav sig av tidigare. August och de äldre barnen anlände någon vecka senare med större bohag och korna. “Se, och korna har de med sig”, hade Lilly utropat när hon genom fönstret såg far och syskon komma fram ur Ovansjöskogen.
August fick börja med att renovera fähuset, som var i mycket dåligt skick. Senare renoverades även bostadshuset. “Pappa köpte huset i dåligt skick“, berättade Lilly. “Vi hade det ju så gulligt i Stensnäs”. Vad hon som litet barn inte förstod var hur svårt det var att försörja sig på den begränsade jorden Stensnäset erbjöd. I Smedsbyn var marken mycket större, även om den var illa skött. Dessutom ingick skog i hemmanet. Sönerna var till stor hjälp, döttrarna hjälpte mest till i boningshuset och med djuren. Jordbruket utvecklades med fler kor, får och en häst. Så småningom tillkom även ett föl.
Ersättningen för det sålda torpet räckte inte på långt när till köp av hemmanet. Enligt köpeavtalet fick August avstå en del av den bästa skogen under ett antal år. Med en utökad djurbesättning och Märtas kryddgård blev familjen mer självförsörjande. Till stadsfamiljer sålde familjen ved och smör som Märta tillverkat, tacksamma extrainkomster.
De barn som inte fullföljt sin skolgång i Utby, Nätra fick slutföra skolgången i Smedsbyn och Hjälta. Hedvig började 1:a klass i Smedsbyn.
