Märta, född Pehrsdotter, var min mormors mor. Jag kan inte ärligt säga att jag minns henne. Ansiktet är mycket bekant, men jag kan ha påverkats av de många bilder jag sett. Inom mig bär jag dock på en stark förnimmelse av ett fragmentariskt minne från en episod i hennes sovrum. Jag har återberättat för en moster hur jag mindes bädden, rumsindelningen och fått bekräftat att jag minns korrekt. Märta dog 4 november 1950, alltså kan jag ha varit högst fyra år när episoden inträffade. Att episoden och en särskilt känsla fastnade inom mig, tolkar jag som att hon tidigt gjorde ett starkt intryck på mig, kanske för att min uppgift skulle bli att berätta hennes historia.
Episoden, som jag berättat om i ”Som linets styrka” har blivit ett starkt minne och tillsammans med andras berättelser känns det som att jag verkligen kände Märta, att jag gått vid hennes sida, upplevt hennes glädje och smärta.
Märta föddes den 6 januari år 1873 i Utby, Nätra, Västernorrlands län mitt i en fruktansvärd snöstorm som plågat trakten i flera veckor. En kall vinterdag, den 4 november år 1950 segnade Märta plötslig ner på den snöklädda marken utanför sin stuga i Ovansjö, Arnäs och livslågan släcktes ut. Ett långt och tidvis kämpigt liv var till ända. Närmast sörjande var två söner i USA- Emil och Einar Odén – och fem döttrar – Karin boende i Högbyn, Arnäs, Jenny i Högbysjön, Arnäs, Ragnhild i Örnköldsvik, Lilly i Brösta, Arnäs och hemmadottern Hedvig.
Släktträd
Personbeskrivningar
Pehr Ersson – Märtas farfars far -, föddes på Utby 1 år 1752, bondeson och bonde, “läser med färdighet” enligt husförhörslängden, inte något självklart vid den här tiden. Han gifte sig år 1789 med Sara Olofsdotter från Sjögom 1. Paret fick fyra barn. Olof, äldste sonen, blev den, som helt enligt tradition, tog över hemmanet. Dottern Christina/Stina gifte sig med Erik Ersson och flyttade till Björsby. Mannen dog endast 21 år gammal. I andra giftet med Pehr Wedin födde Stina sonen Israel. Peh Ersson och Saras son Pehr dog endast 40 år gammal. Yngste sonen Eric gifte sig med Catharina Nilsdotter från Sörgård 2. Både Pehr och Sara uppnådde hög ålder, 89 respektive 90 år, levde som förmånstagare sedan sonen Olof tagit över hemmanet.
Olof Pehrsson – Märtas farfar – blev år 1828 bonde på Utby 1, 38 år gammal. Två år senare gifte sig Olof med bondedottern Märta Stina Jansdotter från Bjästa. Första barnet, en dotter, dog som späd. Efter några års ytterligare väntan anlände arvtagaren Pehr. Paret fick totalt fem barn, men endast tre växte upp – Pehr, Sara Stina och Johan – se nedan. Olof fick vara med om Laga Skiftereformen i trakten, en omvälvande jordbruksreform, då ägoindelning ändrades. När Olof gick bort 79 år gammal tog hustrun över hemmanet under ett år, därefter blev sonen Pehr hemmansägare. Märta Stina levde som förmånstagare på gården i arton år och fick uppleva många barnbarn födas, varav åtta på egna gården.
Pehr Olofsson – Märtas far – tog över hemmanet Utby 1, även om det enligt kyrkoböckerna tyder på att det fanns en viss tvekan – den yngre brodern Johan har en överstruken notering “bonde” i husförhörslängden, kan vara en felskrivning eller också var Johan bonde en tid. På gården anlitades både pigor och drängar. Medan Olof fortfarande levde städslades den föräldrarlösa Catharina, Christina Christoffersdotter som piga. Hon föddes i Rössjö, Sidensjö, men bytte församling när familjen med tre barn flyttade till Orrvik, Nätra. Fadern hade där fått tag i ett hemman. I samband med sin fjärde förlossning dog modern och senare det nyfödda barnet. Något år senare drabbades fadern av smittkoppor och avled. Barnen kom att skiljas åt – Catharina flyttade till Utby. Brodern Jonas fick arbete som dräng hos morbrodern i Rössjö, lillasyster Elisabeth togs om hand av en piga så länge arvsmedlen räckte, blev senare utaktionerad. I Utby uppstod kärlek mellan bondesonen och den vackra pigan. Catharina blev gravid, men bröllop stod inte förrän hon var i sjunde månaden. Paret fick sju barn, men två döttar dog tidigt. Märta blev den enda dottern som nådde vuxen ålder. Pehr somnade in år 1899 och hustrun tog över hemmanet några år. Att äkta kärlek rådde mellan makarna vittnar det utkast till Inbördes testamente som hittades i väggarna på mangårdsbyggnaden i samband med en renovering under 1960-talet.
Sara Stina Olofsdotter – gifte sig 1959 med bonden Erik Nätterlund på Sörgård 1. Barnet som Sara Stina bar vid vigseln, dottern Sigrid föddes i oktober 1859, men levde endast 6 dagar. Maken avled i lugnsot redan efter endst ett års äktenskap, under en resa till Stockholm. Sara gifte om sig år 1862 med bonden Erik Söderström på Sörgård 2. Sara födde ytterligare 10 barn, men endast 2 döttrar Märta Erika och Johanna växte upp och bildade familj. Dotter Erika gifte sig med Petrus Wedin från Bergom 5 och paret blev de som tog över hemmanet Sörgård 2. Dottern Johanna flyttade till byn Öden i samband med giftermålet med Johannes Berglund.
Johan Olofsson – den tre år yngre brodern till Pehr -, bytte familjenamn till Byström. Han gifte sig 1866 med Märta Wendela Andersdotter och bosatte sig på Utby 2 som bonde. Paret fick åtta barn. 1901 blev Johan änkeman, dog 1916 och levde då som torpare.
Personbeskrivningar – Pehrs och Catarinas barn
Olof, äldste sonen till Catharina och Pehr Olofsson, fick i ungdomsåren problem med synen. Inte ens ögonspecialister i huvudstaden kunde hjälpa. Så småningom blev han helt blind. När mor Cahtarina lämnade jordelivet hade sönerna Petrus, Johan, Kristoffer emigrerat till USA. Ett år senare lämnade även Erik Sverige. Olof och brodern Jonas tog över hemmanet tillsammans, men redan efter ett år blev Jonas ensam ägare till Utby 1. Olof städslade pigan Petronella och flyttade till en mindre stuga med lite jord. Hon födde en son, paret gifte sig efter något år. Svärmodern, änkan Ann Sofi Näsvall, flyttade till dottern i Utby. Familjen försörjde sig på ett torp och en liten butik. Efter en tid köpte Olof en fastighet i Bergom, där han fortsatte bedriva handel, men skötte även telefonväxeln, allt föredömligt trots handikappet. Han lär ha blivit expert på att med fingrarna känna skillnad på de olika mynten. Olof och Petronella fick sex barn.
Märta, enda överlevande dottern, kom att få ett slitsamt liv med många födslar 13 st och förluster av unga söner. Tre söner utvandrade till USA varav en dog i en olycka utanför San Fransisco, fyra söner dog i tuberkolus i 20-års ålder, en dotter dog i lungsot efter flera års vistelse inom mentalvården. Märta blev änka vid 58 års ålder. I min första roman “Som linets styrka” föds Märta, gifter sig med August och flyttar till ett eget torp. I nästa bok är Märta huvudperson och vi får följa hennes och familjens liv från flytten till Arnäs och hennes död.
Petrus, Johannes/Johan, Kristoffer och Erik – se Emigration Klicka här!
Jonas, blev den som tog över släktgården Utby 1, inte äldste sonen som traditionen bjöd, men kanske den mest lämpade, utifrån omständigheterna. Jonas eller Jonke som han mest kallades, gifte sig aldrig, kom inte att få några barn. Hans stora bekymmer i många år var att hitta någon i släkten som ville och kunde ta över hemmanet. I många år skötte Lina hushållet, pigor och drängar lejdes. En period hyrde han ut boningshuset och hyrde ett mindre hus åt sig själv. Så småningom tog en systerdotter – Jenny med familj – över hemmanet. Idag ägs fastigheten av Jennys barnbarn.
För Jonas var spriten en styggelse, kanske för att han som ung upplevt en kusin dö i alkoholförgiftning en midsommarafton. Han engagerade sig i logen “Hoppets här” i Sjögom, blev ofta tillkallad när bråk uppstod i granngårdar. Eftersom Jonas var en storvuxen man med kraftiga händer, lyfte han lätt ut bråkiga ungdomar. Jonas blev även känd i släkten som “uppfinnaren”, uppfann bl a en automatisk gödselskrapa. Stolt och omtalad blev han, men inte rik. I Amerika var efterfrågan, sannolikt inte så stor, förstod han när han fick klart för sig att korna mest betade utomhus. Han engagerade sig även i elektrifieringen av byarna runtomkring, blev 1917 en av fem delägare i Sörgårds och Utbys kraftstation. Barnens utbildning var viktig för honom och han kämpade för byggandet av en ny skola i Bergom, ansåg inte man skulle oroa sig över det minskade barnantalet. “Vad gäller barnantalet garanterar jag att det blir tillräckligt”, sa den åldrige barnlöse mannen, enligt Emil Näsströms i boken “100 år med Nätra kommun”, där Jonas är omnämd som en “profil”.
